Lördag

PÄskafton. 
För visst Àr det pÄskafton idag? 
Lördag. 
 
Dom sista dagarna har jag haft vÀldigt ont i ryggen. Bröstrygg framför allt. Kan vara stress. Kan vara inflammation. Kan vara jag som har varit för lÀttklÀdd utomhus. Kan vara reumatism. Kan kanske vara fibromyalgi. Kan vara taskiga muskler. Kan vara helt fel mat.
Men det spelar ingen roll. Stretching, vibrationer, vÀrme, vila och rörelse. Eftersom jag levt med smÀrta i kroppen hela livet sÄ Àr jag inte rÀdd för den lÀngre. Det som dÀremot inte fungerar Àr nÀr jag inte kan ta hand om den. DÄ det slutar med att man inte kan gÄ normalt. DÄ har det gÄtt för lÄngt. Som vid Vasaloppsveckan. Exempelvis. Men det finns Àven "vasaloppsveckor" övriga delar av Äret, fast mer utdraget. Jag behöver se över mina Äterkommande "vasaloppsveckor". Det Àr inte bara skidÄkarna som kÀmpar pÄ i 9 mil, vi övriga runt omkring fÄr lÀgga pÄ iallafall en eller tvÄ nollor bakom 9:an. 
 
Jag startar dagen med en hög vÀrktabletter för att komma igÄng. Min mormor knaprade magnecyl som godis pga sin kroppsvÀrk. Men jag vill inte hamna dÀr. I perioder kan jag Àta vÀrktabletter nÄgra dagar för en form av ÄterhÀmtning, kanske för att hjÀlpa en inflammation, men för övrigt vill jag inte hamna i vÀrktabletts trÀsket. Rörelse, stretching och vÀrme Àr min frÀmsta medicin. Fungerar inte det sÄ blir det piller och vila. Man kan ju helt enkelt vara jÀvligt slut i kroppen ocksÄ. 
 
Ruta noll. Jag vet vad min ruta noll Àr. Jag kom pÄ det igÄr. StÀdning. SÄ logiskt. NÀr jag stÀdar, stÀdar igen, avslutar osv sÄ gÄr jag tillbaka till ruta noll. Gör om, gör rÀtt. Och jag utgÄr frÄn den dÀr rutan ofta. Startar om. TÀnker frÄn start. Gör om. Uppfinner hjulet igen. Och igen. Och igen. 
 
Jag har lyssnat pÄ boken FrÄn duktig Flicka till UtbrÀnd Kvinna.
Jag bockar av mycket dĂ€r. En liten ögonöppnare. Boken var ocksĂ„ en "tillbaka till ruta noll" grej. Först blev jag vĂ€ldigt ledsen, Ă€r jag verkligen sĂ„ hĂ€r dum? Är jag verkligen en sĂ„ hĂ€r infunktionell som mĂ€nniska? 
Men efter att jag lÄtit den sjunka lite, sÄ tycker jag fortfarande att vi Àr superhjÀltar. Smarta. Intelligenta. Det Àr övriga vÀrlden som inte har kommit ikapp Àn. PÄ olika vis. Att intelligensen Àr för hög att det inte blir logiskt för övriga. Att vi Àr logiska redan innan ett resultat visas. Att vi har nÀra till kÀnslorna som berÀttar hur det Àr. Men att bli vilseledd i dagens "sÄ hÀr bör du leva" samhÀlle blir en rejÀl frontalkrock. Att stÄ med benen i varsin vÀrld. Ena benet i nuet, dagens samhÀlle, lagar, regler och det sunda förnuftet i brinnande stund, och det andra benet i vÀrlden dÀr kÀnslorna liksom tycker nÄgot annat. 
 
Vi skulle fĂ„ besök idag, men förkylning och halsont hos besökarna satte stopp för det hela. SĂ„ dagen ligger lite öppen. Jag har inte nĂ„gon speciell plan. Men det finns massor jag hade kunnat göra. Men kĂ€nner inte för det. Det kan vara för tidigt pĂ„ morgonen och energierna inte har hittat dit dom ska Ă€n. Jag kanske ska börja med att gĂ„ ut pĂ„ gĂ„rden och vandra runt som en osalig ande. 😅 Kratta lite. Titta pĂ„ ogrĂ€s. Lyssna pĂ„ fĂ„glarna. Prata med hönorna. 
Ha en fin fin pĂ„skafton 💜
Â