Måndag
Annandag påsk.
Klockan är 05:00.
Ute är det minusgrader och molnfritt vad jag kan se. Fåglarna kvittrar. C har åkt till jobbet. Hans påsklov är förbi. Mitt och Sknårps är slut i morgon. Kommande vecka består av en salig blandning av saker som ska genomföras. Från tisdag till söndag. Gick igenom min kalender igår och jag tror att jag fått till alla bitar av pussel och tider. Nu ber jag en bön att inte något oväntat händer eller att Sknårp får för sig att bli sjuk. Men då får C vabba. Jag skulle helt enkelt gå sönder av inneboende stress om jag måste ställa in veckans soppa av göromål.
Min rygg är lite bättre men den har markerat rejält under helgen att jag inte på något vis kan köra över den. Igår hade jag fruktansvärt ont i hela kroppen, men idag känns det bättre.
En stunds meditation innan alla vaknar kanske kan göra saken ännu bättre.
Förra veckan tänkte jag om jag var på väg in i en depression, och jag känner så även nu. Dom här känslorna av domedagen och att inget spelar någon roll ligger och guppar i bakvattnet. Att glädjen över saker ligger en bit bort. Att man bara betar av saker som en maskin. Att man har lagt undan sig själv i en garderob för att man inte har tiden. Att man gör saker som egentligen ska ge en energi men energin uteblir.
Som Askungen och det ständiga uppassande av allt annat än sig själv.
Jag funderar på vad som ska bort, eller om det är en sån period i livet. Luften känns nästan elektrisk här hemma. Eller om det är jag som har kopplat på en extra känslighet.
Hur det än är, hur tar jag hand om det? Hur ser jag sanningen i vitögat och vad är nästa steg?
Gräv där du står.
Vila.
Kaffet håller på att kallna. Jag börjar bli trött. Undrar om det blir strålande solsken idag? Man tittar ständigt på väderappen men glömmer lika fort.
Undrar vad vi ska hitta på idag. Ska vi bara trava runt i skogen och lyssna på fåglarna? Göra en brasa i slogboden och steka pannkakor med smeten som blev över från igår?
Jag städade slogboden igår. Eller, ja, jag sågade av bordet som står där en bit runt om, så man lättare kan röra sig runt det. Vi sitter sällan längre in i slogboden pga att bordet är så brett och att man har svårt att röra sig runt. Igår var jag modig, hämtade en sticksåg och sågade av kanterna en bit. Jag var helt säker på att C skulle komma ut så fort han hörde ljudet, men han icke. 😅 Han hörde, men kom inte ut. Det blev bra. Det känns luftigare och nu kan man sitta längre in och samtidigt ta sig runt och ut om vi är fler som sitter vid bordet.
Check på att utmana mig själv.
Jag ska dricka upp mitt ljumna kaffe och krypa ner hos Sknårp en stund till. Klockan är snart 06:00. Hoppas hon slumrar iaf två timmar till 😴
Ha en strålande måndag 💜
